Jenni

Jag är en svår människa.. Med många olika diagnoser som har matchande kriterier så är jag svår att leva med.

Man ska inte skylla på sin diagnos.. Men ja... Jag skyller inte på dem.. Men de gör allt komplicerat.

Det är inte många som står ut med mig, förr eller senare lämnas jag ensam kvar..

Jag tror att alla i min närhet ska lämna mig, så ibland kan jag bli väldigt på och krävande och provocerande så att jag till slut blir lämnad.

Jag har svårt att ta hänsyn till andra, är väldigt egoistisk och manipulativ..

Och jag har ett stort bekräftelsebehov. Jag behöver få höra att jag är duktig och bra. Jag behöver få höra att någon är stolt över mig. Jag behöver få beröm för varje framsteg jag tar, även om det är ett så litet steg som att hämta posten. Jag måste få höra att jag är älskad och behövd. Annars tror jag att jag är dålig och kan inte fortsätta.

Det är lite tre-årsnivå.. Men det är så jag är..

Jag tolkar ofta mycket fel, läser mellan rader (som jag suger på), försöker hitta negativt i allt folk säger, om någon säger tio bra saker och en dålig så tänker jag och tar bara åt mig av den dåliga.

Jag kräver inte att jag ska vara The One And Only, att jag ska få sms, blogginlägg, telefonsamtal, besök 100 gånger om dagen...

För jag kan försvinna i flera dagar. Inte umgås. Inte svara på sms och telefonsamtal, jag vet det... Så jag vet att det är dubbelmoral att känna som jag gjorde igår.

Men jag kände mig så ensam.. Det räcker med ett sms om dagen som bara kan innehålla en punkt. Eller en ringsignal. Bara jag vet att hon lever, att hon tycker om mig, att jag finns..

Vet att nästan ingen alls får det. Men jag behöver det.. Och jag hatar det... Jag vill vara som andra människor som inte är så..

Så jag blev otrevlig och sa nog saker jag inte borde sagt (Lola kom fram lite, Lola kombinerat med sömn-meds är ingen bra kombo) Och de svar jag fick stämde ju faktiskt. De gjorde det.. Ändå var jag så arg och ledsen.. Och självklart är det bara en sak som snurrar i huvudet (J vet nog, tänker inte skriva ut det). Och jag ska egentligen inte ta illa upp.. För ja, ALLT hon sa är sant..

Fanns fler jag var mindre trevlig emot.. Men i två dagar har jag väntat besök hos mig och ett besök hos henne. Och om någon ska sova över hos mig när jag är nykter så måste jag förbereda mig psykiskt innan. Sen få ett nej och falla. Och få ett ja och bygga upp igen. Det blir jobbigt psykiskt när jag anstränger mig för mig att klara det.

Och sen när jag skulle dit. Samma sak där. Skrev upp det på min lista jag har på väggen, en för varje dag.. Det är ett stort steg att gå ut efter klockan 12:00... Och jag planerar det dagen innan eller på morgonen för att också där kunna förbereda mig. Och när det inte blir så, då blir jag ledsen dels för att jag misslyckats med att kryssa i allt på min lista. Och för att jag förberett mig så.. Det blir ett misslyckande.. Tänkte först bara gå till hennes trapp och sätta mig.. För då var jag iallafall där..

Och jag känner mig arg/ledsen/ensam just nu.. Kanske biverkning, pms, eller att det är en del av den "kris" (läkaren kallar det så) jag har just nu.

Som sagt... Det finns mer att berätta om hur störd jag är.. Men hinner inte skriva, ska göra allt på min lista och sen ska jag träffa Jhna och Thirre om de orkar. Ställer inga krav idag..

Men någon dag får ni veta om mina listor, störda tankar osv..

Men Jhna och Thirre. Förlåt...

//