<<104>>

 

Vilken jevla dag.. Enda sen jag kom hem har jag suttit vid datorn och lagt in bilder, och raderat bilder. La in bilder som inte ska läggas in, haha. Och mitt internet är fucked up, så allt bara slutar fungera.

Jag är hög av min conserta (har på recept), varit vaken sen fem imorse och börjar bli trött. Städningen har jag inte tagit tag i ännu, ajajaj.

 

Soc ringde iaf, får pengar. Men vet inte hur mycket, tror de glömt ge mig till busskort, men jag är inte säker. Får ringa dem imorgon.

 

Jag är verkligen helt slut, kaos i hela huvudet, jag är så rädd för att förlora T.

Han betyder så jevla mycket för mig!

 

Och jag var så rädd att jag förstört mellan Jhna och H.

Jag är en idiot ibland. Men var har de här dagarna tagit vägen? Haha. 

 

Måste bara kopiera ur Jhna's blogg.

"Nu ska jag strax hem till min vackra lilla docka Jennifer och ha en underbar dag och kväll med henne. Hon får mig att må bra och jag är glad att jag kan få vara del i hennes friskhetsresa samt vara till hjälp när hon har det svårt. För hur lätt är det egentligen att återgå till det normala livet efter att ha varit inlåst i över ett halvår? Det går knappt att föreställa sig och det är otroligt svårt för henne att ta upp de gamla rutinerna; och dessutom utan hjälp. Inte konstigt att man blir knäpp av att bara bli utslussad och inte ha en enda livlina att ta till"

 

Hon är en av få som förstår hur svårt det är att bara släppas ut till livet efter att ha varit inlåst.

 

Vi ska kämpa nu, jag och min älskade Jhna, och jag vet att vi fixar det. Lite vin då och då, vad gör det?

 

Svammel, svammel. Men jag är trött, och tankarna snurrar åt olika håll så det blir ett konstigt inlägg detta..

 

Jag har inte tagit mina meds idag, så jag ska nog göra det nu. Se om jag mår bättre. Städa. Eller ta det imorgon. Jag vet inte. Men något ska jag göra, ett kollage till T.

 

Kanske är dumt att säga, men de här dagarna har varit guld. Även om jag blev utkickad från Score, har sår på händer och knän. Och knappt minns något. Så var det underbart. För jag har skrattat och varit glad hela tiden. Det är nog mycket tack vare Jhna, kanske hade jag haft lika kul nykter? Det tror jag iallafall! För nyktert blir det ett tag. Fast fail att jag glömde kameran hemma, tur att Jhna hade ;D

 

Nää, hämta posten kaaanske? : )

 

 

 

Ska lägga in fler bilder senare. Men måste försöka fixa här.. När du faller, orkar jag för två älskade du <3

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0