<<85>>

 

Jag saknar den Jenni som fanns förr.

Jag hade självförtroende. Var framåt och kaxig. Umgicks alltid med vänner. Spelade teater och läste upp mina dikter för flera hundra människor.

Skrattade mycket.

Jag var så impulsiv, kunde åka till Göteborg fyra på natten till någon jag aldrig träffat.

 

Nu är det jobbigt att bara gå utanför dörren, skulle aldrig uppträda ens för två personer.

Jag umgås knappt, och gör inga spontana saker. Inte på samma sätt iallafall.

 

Jag hoppas att hon kommer tillbaka. Jag saknar henne...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0