<<105>>
Jag ville inte falla. Jag ville inte känna mig trygg. Omtyckt.
Men det blev jag ändå.
Och nu är mitt hjärta krossat. (tönt) och jag gråter som ett barn...
Och det är mitt fel. Jag visste från början. Så varför kännner jag så här?
Ikväll tröstar jag med extra sömnmeds och annat.
Helvete..
Det gör ont.
Vad vore jag utan dina andetag.... Vår låt. Alltid.
//
Kommentarer
Trackback