Jenni

Orkade inte uppdatera förra inlägget för en tredje gång så blir ännu ett inlägg.. Men, concerta i kroppen  + ångest + manisk gör att jag skriver/pratar maaaassor.. Lol..

"Boendestöd

Boendestöd. Personer med psykisk funktionsnedsättning kan erhålla boendestöd i form av omvårdnad och aktiva insatser i boendet, enligt socialtjänstlagen. Boendestöd är ett kostnadsfritt bistånd enligt socialtjänstlagen i en del kommuner, i andra kommuner är boendestöd belagt med en avgift. Ibland är taxan detsamma som för hemtjänst. Syftet är att hjälpa den som har en psykisk funktionsnedsättning att klara av att bo i en egen lägenhet eller i ett eget hus. Stöd i vardagen både i hemmet och utåt i samhället kan ingå. Boendestödet ska öka den enskildes möjligheterna till gemenskap och delaktighet i samhället."

Det där säger mig inte ett skit, haha. Skriver ner allt jag skrivit till alla möten. Lite retard, men wtf. Det är så jag är. 

Samtalet jag ska ringa till ekonomi-tanten.

* Hemförsäkring

* Personförsäkring

* Ansöka om en dammsugare (hur kan de säga nej?!) 

* Pengar till busskort

Mötet med soc och boendestöd.

* Hjälp med rutiner

* Komma upp på morgonen 

* Hjälp med det vardagliga, budget, städning osv osv (låter knäppt, men har man varit inlåst 6 mån så tappar man all kontroll, hade ingen kontroll innan heller, men ändå, haha) 

* Se till att jag kommer iväg till B.E och alla möten 

* Ta med mig ut på saker, stänger så lätt in mig och stänger folk ute. (Tack Jhna för att du faktiskt förstår och fortfarande kämpar tills jag kommer ut) 

* Vet inte vad boendestöd är, kan ni hjälpa mig med det? Jag behöver hjälp att få en riktig vardag som alla andra.

Typ så.. Sen till Beroendeenheten... Vääldigt svamligt, men, men.. En påminnelse om jag tappar bort lappen, haha. 

* Höja mina Stilnoct

* Höja Lyrica till 3 gånger om dagen 

* Få något vid behov, när ångest/panikångest är som värst

* Sjukskrivning. Klarar inte av Jobbcenter. Jag ska ha en sysselsättning som är för mitt psykiska problem också. Det är inte direkt så att jag bara är missbrukare. 

* Panikångest flera gånger om dagen 

* Ångest som river hela tiden 

* Går knappt utanför dörren, förutom när min älskade vän drar ut mig, hon slutar inte kämpa <3 

* Vill inte träffa folk. Är paranoid. 

* Saker jag förträngt med droger kommer mer och mer och jag kan inte hantera

* Tankar på att skada mig. Skära, slå, när jag går över vägen kollar jag sällan om det kommer en bil. Skiter i om jag blir överkörd. Typ. 

* Börjar bli manisk igen. Börjat med listorna igen. Inte ett bra tecken.

* Matdemonerna börjar bli starka igen. Vågar knappt dricka vatten just nu. Tvångstankar att hela tiden röra mig för att bränna kalorier. Bara för att jag är fet nu så betyder inte det att jag är frisk. Jag pendlar mellan Typisk anorexia, bulimi och hetsätning. Varit hetsätning (utan spy i 4 mån), men nu är det bulimin. 

* Tvångstankar 

* Undviker att träffa familj, som jag annars träffar hela tiden. (Straff för att jag ätit kanske?)

* Rädd för att somna, kan inte slappna av. Mardrömmar. 

* Känner mig arg, vill slå något

* Skadar mig med sex igen. 

* Ledsen, men alla tror att jag mår bra, håller uppe min fasad och låter den aldrig falla. Den föll en gång, och både beroendeenheten och soc blev chockade, de trodde inte jag mådde så dåligt. De skulle bara veta. Även om jag skrattar och ler kan demonerna skrika och jag tänker på döden osv . 

* Ibland känns det som att jag är "utanför" mig själv. Kan inte förklara. 

* Jag är orkeslös, mina intressen är borta. 

Och med alla diagnoser måste jag få mer hjälp!

Förr var jag framåt, åkte 4 på morgonen till Gbg till ngn jag aldrig träffat. Jag var en bitch. Kaxig. Spelade teater. Uppträdde.. En helt annan människa. Nu vågar jag knappt gå in till grannen. Är livrädd för människor. Låtsas prata i telefon på stan när jag är själv osv. 

Det är Jhna och Tommy som lyckats få ut mig. De är mina lyckopiller. Jag vet inte hur de lyckas, men de får mig att gå utanför min dörr. De får mig att andas rena andetag, att le, att skratta på riktigt. Jag kan vara mig själv med dem. Tack för att jag får vara en del av erat liv! Jag hoppas jag får vara det länge till. För ni får mig att tro att det finns en framtid för mig, där jag är lycklig och ren. Där jag kan andas. <3 

Nu blev det ett jävla långt inlägg igen.. Men det var iaf vad jag skrivit ner i mina listor, hahaha.. 

Nu ska jag skriva rent dagens "Att göra-lista"... 

Du kommer aldrig bli min, men att bara få vara en del av ditt liv. Få höra dina kassa skämt. Att du har ett namn på mig som bara du använder. Det betyder allt. Tack! <3

Köss